Om tandvårdsrädsla: ”Var det inte värre?!”

FÖRE

Skulle man rangordna olika medicinska framsteg efter hur många liv och de räddat, torde vaccination komma högt upp, kanske allra högst.

Vaccination började praktiseras i Europa och i Nordamerika under 1700-talet. År 1796 den 14 maj lyckades den engelske läkaren Edward Jenner odla fram ett vaccin mot smittkoppor som nästan utrotade sjukdomen i Europa.Undan för undan har allvarliga sjukdomar, inte minst barnsjukdomar, kunnat förebyggas med vaccination. Ett stort framsteg var vaccination mot den fruktade sjukdomen polio. Först att vaccineras var amerikanska barn år 1954.

Faktum är att forskning för att få fram ett vaccin mot tandsjukdomar som karies och tandlossning har kommit en god bit på väg. Men till dess att effektiva och ofarliga vacciner framställts får vi ”vaccinera” oss med regelbundna besök hos tandläkare och tandhygienist.

Alla vuxna besöker inte tandvården regelbundet. En av orsakerna kan vara att man tror att det gör ont att gå till tandläkaren. Man har ju sett och läst om pigan Lina i Lönneberga och hennes onda tand. Inte så konstigt förresten att Lina var lite rädd, det var ju smeder som var tandläkare …

lättad man

EFTER

Det har hänt ett och annat sedan Linas i Lönnebergas tid. Idag gör det inte ont att sköta sina tänder. Som tandläkare tar jag tandvårdsrädsla på största allvar, men samtidigt vet jag att det som i åratal hindrat vårdbehövande att besöka tandläkaren oftast visar sig vara ett hjärnspöke.

”Var det inte värre?!” är en vanlig reaktion efter behandlingen.

Det som kan göra ont – inte så mycket i munnen som i sinnet – är att uppskjuta tandläkarbesöken så länge att det så småningom krävs mer omfattande åtgärder än om man hade kommit i tid.

Här en klassisk tandläkarhistoria om en räddhågsen man som dröjde och dröjde:

En man med svår tandläkarskräck skjuter upp tandläkarbesöken år efter år.
Till slut har hans tänder förfallit så mycket att äntligen tar sig i kragen, bokar tid och hamnar i tandläkarstolen med hjärtat i halsgropen.
– Det ser inget vidare ut det här, mullrar den muskulöse tandläkaren, en man med blottade håriga underarmar. Jag behöver dra ut tre av dina tänder.
– Gör det ont, pep patienten.
– Ibland kan jag få lite kramp uppåt armbågen, sa tandläkaren, men för det mesta känner jag ingenting.

Kom i tid så slipper både patienten och tandläkaren få ont.

Skämt åsido, ett gott råd är: Utnyttja min och medarbetarnas professionella hjälp att förebygga vad munbakterierna kan ställa till med.

Efteråt kommer du att le åt din gamla rädsla.

Calle Hagman Tandläkare, lätt på handen i Varberg – snart Åsa i Kungsbacka kommun

FOTON: Bob Smith/www.sxc.hu

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *