Inlägg

Estetisk tandvård på 1800-talet: De Oförstörbara Tänderna

Lösgom i glas

Foto:Cienpies Design/www.sxc.hu

För ett par hundra år sedan var Frankrike den tongivande nationen. Franska språket var de bildade klassernas och diplomaternas tungomål. Empir eller kejsarstilen, präglade arkitektur, konsthantverk och dräktmode i Europa. Här i Norden kom en variant senare att kallas Karl Johansstil.

Även på tandvårdens område satte Frankrike sina spår. Det hela började när den parisiske kirurgen Nicolas Dubois de Chémant (1753-1824) fick en hart när gudomlig uppenbarelse 1788 efter en skräckfylld afton med en societetsdam som hade konstgjorda tänder och en andedräkt som kunnat döda en oxe.

Porslin – ett material för estetisk tandvård

Den kreativa uppenbarelse som Nicolas Dubois de Chémant fick var insikten att tänder borde kunna tillverkas av porslin och ersätta de djur- och människotänder som användes till lösgommar vid denna tid. Han gick snabbt från tanke till handling, konsulterade de förnämsta porslinstillverkarna i förorten Sèvres – Paris Gustavsberg.

Bara ett år efter skräcknatten med societetsdamen kunde vår kirurg lansera ”De Oförstörbara Tänderna” i naturligt vitt porslin. De testades och godkändes av Paris lärdaste akademier och vetenskapliga sällskap. Snart var de nya tänderna på marknaden. Doktor de Chémants innovation gjorde stor succé i den franska eliten.”Mon Dieu, till och med jag som mist alla mina tänder kan nu åter le!”

Franska revolutionen

I Frankrike gick de fattiga folkmassorna till uppror. Blodet flöt i strömmar; pöbeln roade sig med att hugga huvudena av aristokratin och de besuttna. Högljudda rop på Frihet, jämlikhet och broderskap skallade.

Nicolas Dubois de Chémant fann för gott att lämna Paris. År 1793 slog han sig ner i stadsdelen Soho i London, anpassade sig snabbt till sitt nya land, bytte Sèvres mot Wedgwood och fortsatte sin lyckosamma marknadsföring och utveckling av lösgommar. Tala om den franska tandrevolutionen!

Föregångsman

Med facit i hand kan vi sena tiders barn le åt Nicolas Dubois de Chémant, hans lösgommar och hans relativt primitiva version av estetisk tandvård. Men denne pionjär tog ett viktigt första steg på en väg som idag är mycket bred och fin.

Lösgommens betydelse har minskat inte minst sedan svensken Per-Ingvar Brånemark i mitten av 1960-talet presenterade sin metod att basera tänder på titanpelare inskruvade i käkbenet. Men det är en annan historia.

Estetisk tandvård – en historisk möjlighet

Estetiska behandlingar, Calle Hagman

Vad har flygpionjären Wilbur Wright, USA:s president Abraham Lincoln och Napoleons första gemål Joséphine gemensamt?!

Jo, alla tre hade fula tänder och led svårt av detta. Wilbur Wright slog ut alla sina framtänder i hockeymatch som ung. Detta ledde till ett psykiskt trauma som varade i flera år. Wright beskrevs som allmänt blyg och ville inte visa upp sin mun på foto.

USA:s kanske mest kände president Abraham Lincoln lär ha haft svår tandröta. Han finns inte heller avbildad med öppen mun. Ett rykte gör gällande att han hade löständer tillverkade av trä. Vid ett tillfälle drogs en tand ut oförsiktigt, och en del av käkbenet följde med ut.

Joséphine de Beauharnais, vars sondotter f.ö. gifte in sig i det svenska kungahuset, var uppfödd på en sockerplantage i Västindien. Söt var hon förvisso, men som det står skrivet i historieböckerna: ”Hennes mun var välformad, men hon höll den för det mesta stängd för att inte avslöja hennes dåliga tänder”.

Det finns de som säger att estetisk tandvård är någon slags modenyck. I själva verket är de här problemen uråldriga. Tandvård är mer än att laga hål. Våra tänder är en del av vår identitet i och vår självkänsla. Och att inte kunna möta omvärlden med ett leende kränker vår självkänsla. Joséphine de Beauharnais blev till slut kejsarinna av Frankrike, men kunde ändå inte visa upp sin mun. Idag hade hennes tänder säkert kunnat åtgärdas.

Dagens patienter – kejsarinnor och andra – har ett val. De kan få leendet tillbaka!